Inre röster

Inre röster

Inre röster - inte så ovanliga

Vanligtvis undviker människor att tala om sina inre röster därför att de är socialt stämplande. De betraktas av klinisk psykiatri som hörselhallucinationer och som sjukdomssymtom. Många människor hör dock röster, varav somliga handskas väl med dem utan psykiatrisk behandling. Detta faktum har förbisetts. Psykiatern Marius Romme säger "att vi måste acceptera att röster finns. Vi måste också acceptera att vi inte kan ändra rösterna De går inte att bota, precis som man inte kan bota vänsterhänta".

Det finns många fördomar om fenomenet. Emellertid är det inte så ovanligt som många tror. En stor andel av befolkningen hör röster tillfälligt, särskilt vid sorg, skilsmässa eller separation. Källan till inre röster kan finnas i huvudet, i någon annan kroppsdel eller utanför kroppen. Rösten kan tala till eller om den berörde. Somliga människor upplever icke-verbala tankar, bilder och visioner, smaker, lukter och beröringar utan någon fysisk orsak och utan att de själva framkallat dem.

Röster kan vara som drömmar. Vi drömmer alla i ord och bilder. När vi är uttråkade kan vi dagdrömma. När vi drömmer kan underliga saker tyckas hända oss. Att höra röster kan vara som att ha en vaken dröm, som upplevs som verklig.

Att avdramatisera upplevelsen av att höra röster kan leda till större tolerans mot och förståelse av dem. Om rösterna får en förklaring kan människor lära sig att bemästra sina röster.

Tre faser med olika strategier

Överraskningsfasen

De flesta som hör röster beskriver upplevelsen som plötslig förvirrande och ångestframkallande och kommer klart ihåg första gången de hörde en röst. Röster utlöses ofta av traumatiska händelser som olyckor, skilsmässa eller sorg eller sjukdom eller av psykoterapi. Rösterna kan delas in i två grupper:

  • Somliga uppfattar rösterna som hjälpsamma och erkännsamma. Dessa människor upplever att rösterna vill stödja dem och öka deras självförtroende. Rösterna har blivit en del av deras inre personlighet.
     
  • Andra upplever rösterna som aggressiva, fientliga, och accepterar dem inte. Rösterna skapar kaos i deras tankeliv och kräver så mycken uppmärksamhet, att kommunikation med omvärlden försvåras.
Organisationsfasen

De som hör röster blir ofta förvirrade av dem och vill då fly från dem. För somliga varar denna benägenhet bara en kort tid men för andra flera år. För att ordna sina röster framgångsrikt måste man acceptera dem. Att förneka dem fungerar inte. Sätt att tygla dem är:

  • att inte bry sig om rösterna
  • att lyssna selektivt på dem
  • att gå in i en dialog med dem
  • att göra särskilda överenskommelser med dem.

Att inte bry sig om rösterna hjälper sällan. Att förneka dem medför inskränkningar i livsföringen. Paniken och känslan av maktlöshet i början följs av ilska. Bättre är att försöka förstå och acceptera rösterna. Man måste lära sig att tänka positivt om sig själv, sina röster och sina problem. Att ordna en kontakt med rösterna, ibland rituell, kan också hjälpa.

Stabiliseringsfasen

Människor som lär sig att hantera sina röster finner jämvikt. De uppfattar dem som en del av personligheten och de kan välja mellan att följa deras råd eller inte. De kan säga ”jag hör röster och jag är glad för det”.

Hur bekämpas negativa röster?

Vad gör man med röster som inte står på ens sida, som förolämpar en, som avbryter ens tankar eller ger motsägelsefulla råd? Man bör inse, att man inte måste lyda rösten. Man har rätt till självbestämmande och det kan man tala om för rösterna.

Om några av rösterna är angenäma och vänliga, bör man småprata med dem. Till de otrevliga rösterna kan man säga, att de varken är nöjsamma eller nyttiga och att man inte vill tåla dem.

Vad gör man med elaka röster som befaller en att göra vad man inte vill? En lösning är att undvika stress. Stress ger ofta fler och otrevligare röster. Man bör inte ignorera rösterna när de blir mer aggressiva eller låta sig styras av dem. När de flesta psykiatrer inte ger några råd om hur man klarar av sina inre röster, varför skall man då följa svåra råd? Därför att de baseras på forskning och beprövad erfarenhet i andra länder.

Se även

Återhämtningsprojektet
[Klicka på "Höra Röster" i menyn]

© Siv Wetterberg