Var inte rädd för rösterna

[Ur Norra Västerbotten 2002-05-06]

SKELLEFTEÅ. Ta makten över de inre rösterna. Det var budskapet till det femtiotalet lyssnare som härförleden sökt sig till Skeria. Ämnet för kvällen var "rösträtt och att leva med sina röster". Det är betydligt fler än man tror som hör röster som inte finns. Ami Rohnitz har varit rösthörare ända sedan hon varit ung, och har varit patient inom psykvården i nästan lika många år. Det var inte förrän hon kom i kontakt med nätverket för rösthörare som hon lärde sig att hantera sina inre röster.

Siv Wetterberg är gestaltterapeut, och har arbetat med rösthörare i många år.

— Ett viktigt steg i behandlingen är att de drabbade får lyssna till andra i samma situation och själv berätta. Att bli respekterad och känna att man inte är ensam kan för många vara förlösande.

— "JAG ÄR INTE TOKIG" är ett uttryck som jag hört många gånger, säger Siv och fortsätter:

— Hur underligt det än må låta, är vi inte ute efter att människan skall bli av med sina röster, utan vi försöker hela tiden lära henne att hantera dem. Det betraktas inte heller som sjukdom, och då en människa lärt sig att hantera problemet, brukar vi kalla det för återhämtning och inte tillfrisknande.

AMI HAR I MÅNGA ÅR lidit av depressioner. I sina svåra stunder hörde hon hemska röster och såg allt i geometriska figurer. Nu har hon tillfrisknat och berättar på ett enkelt och engagerande sätt, hur hon i många år var slav under sina inre röster.

— Det är lite av att mobba mig själv, säger hon. Rösten är oftast mycket skrämmande, och vet exakt var den ska sätta in stöten för att åstadkomma den största skadan. Den är ju skräddarsydd för dig. Man tappar självförtroendet och tror att man är helt knäpp, men det behöver man inte alls vara, bara för att man hör röster.

Så de råd de båda damerna gav närstående till rösthörare var:

Ta det lugnt, låt den drabbade berätta vad han eller hon vill. Fråga inget av nyfikenhet. Det skadar mer än det hjälper. Tänk också på att ni inte är ensamma. Sök kontakt med andra som har likartade problem. Läs böcker och ta reda på så mycket som möjligt för att söka stöd och kunskap om ämnet.

— Som anhörig eller vän har ni en otrolig viktig uppgift. Vi vet att det går, även om det är en tuff och jobbig tid. Ni måste tro att er vän klarar det. Det är det viktigaste och bästa stödet ni kan ge.

— DÅ MAN VÄL LÄRT SIG att leva med sina röster kan man se dem som sällskap, och jag kan till och med kalla fram den då jag känner mig ensam, log Ami.

Karl-Anton Forsberg på psykkliniken i Skellefteå, en av arrangörerna, var mycket nöjd med kvällen:

— Det är mycket svåra frågor så alla vägar och idéer att hjälpa de drabbade är bra.

Föreläsningen genomfördes i samarbete med psykiatriska kliniken Skellefteå Lasarett och Psykkampanjen.